This world of ours
are with
the
good
people of
Biloxi and Bagdad.
Alleviivauksia, päällekirjoitusta ja muuta marginaliaa
turhaaPakko kai silti luottaa toiseen hokemaan: Where there's a will, there's hope.
lemmen
touhua
Vad är poängen med att minnas sitt liv på detta sätt? Det är inte för att bättre kunna försjunka i sina minnen, älta dem, utan mer att se vad de innebär i nuet, se hur de omvandlas i det kalejdoskop skrivandet möjliggör. En poäng är att all nostalgi försvinner, kärleken till det förflutna via händelser och karaktärer tonas ner. Det individuella framträder inte så mycket i vad som skedde utan i vem som såg, och hur:
”Det fanns fler berättare än det fanns berättelser, så alla i familjen hade en version av historien och det var omöjligt att närma sig originalet, eller att veta vad som egentligen hände.”